Fakta om diamanter
Diamanter är något som människan har fascinerats av i över 3000 år. De första diamanterna hittades i Indien. Det är troligen denna ”stens” hårdhet som gör den till nummer ett bland alla ädelstenar och efter att man lärde sig slipa fasetter på dem, så att de blev ännu vackrare, så ökade efterfrågan än mer.
Koh-i-noor
En av de mest kända diamanterna är Koh-i-noor. Den är idag infattad i en av brittiska kungahusets kronor och har sitt ursprung i Indien. Det finns legender från Indien som säger att diamanten hittades i Golkondagruvorna nära Krishnafloden och burits för 5000 år sedan av Karna, en av hjältarna som hyllas i Mahabharata. Sedan ska denna diamant funnits hos flera andra, tills den 1526 hamnade hos Babur, som är grundaren av Mogulriket. Den blev dock kluven av en oskicklig diamantsliparen så att den gick från 793 carat till 280 carat. Den persiske kungen Nader Shah invaderade Indien 1739 och då tog han denna diamant som krigsbyte. Han tog den med sig till Persien och gav den då namnet Koh-i-noor som betyder "berg av ljus". År 1813 var den i maharajan Ranjit Singhs ägo i Lahore.
När britterna erövrade Punjab 1849 fick drottning Victoria den i gåva 1850. Den visades på Londonutställningen 1851 och vägde då 186 carat men har senare delats och slipats om till briljant och är nu 106 carat. Stenen monterades in i kronan för drottning Elizabeth, Georg VI:s gemål, till hennes kröning 1937.
Hope-diamanten
Hope är även det en diamant från Indien och är av de största kända blå diamanterna i världen. Dess namn kommer efter Londonbankiren Thomas Hope som köpte den 1830. Den väger 45,5 carat och visas i Smithsonian Institution i Washington D.C.
Den person som förvärvade diamanten allra först var den franske köpmannen Jean Baptiste Tavernier i Golkonda. Det var under 1660-talet och i Indien. Han sålde dock vidare den, till Ludvig XIV, som lät slipa den och fick då vikten 67,5 carat. Han hade den på sig då det var festligare tillfällen. Nu kallades diamanten för Bleu de France och även Bleu de Tavernier. Under 1700-talet gav Ludvig XVI den blå diamanten till sin maka Marie-Antoinette, men då båda fängslades 1792 blev den stulen ur den kungliga skattkammaren.
Under 1830 kom en blå diamant att dyka upp och det i London. Troligen var det den försvunna diamanten från Frankrike. Diamanten hade gjorts om. Bankiren Henry Thomas Hope köpte diamanten och därför heter den vad den heter idag.
Fakta
Diamant är kristalliserat kol (C) och har den högsta hårdheten av alla naturliga material. Men även om inget annat än diamant kan repa den så kan ett slag eller hårt tryck orsaka skador. Värdet bedöms efter fyra faktorer, som kallas för diamantens 4C.
Andra inlägg
Att jobba med händerna är något jag gillat sedan jag var liten. Jag satt gärna hemma vid köksbordet och pysslade med det mesta. Min far var och är guldsmed så mitt yrkesval var inte så svårt.
Jag har tillsammans med min far en butik och ateljé där vi designar och tillverkar en hel del olika smycken. Vi jobbar gärna med lite olika saker. Min far ägnar sig mest åt att göra vigselringar, medan jag gärna gör andra typer av smycken, då ofta med ädelstenar. Dessa är alltid etiska, alltså framtagna på ett sätt som är bra både för miljö och människa.
Jag har även kurser där jag lär ut en del om design och smyckestillverkning. Denna blogg har jag skapat för att kunna visa mina alster, lära ut mer om smycken och ädelstenar samt att ha en plats att skriva av mig på. Det kommer därmed bli en hel del olika typer av inlägg här.